elinlans

Kom just hem från en super mysig kvälls kaffe :) En såndär impuls grej som pluppade upp hos Pauline och jag älskar de idéerna :) Men det slog mig när vi satt där att tiden har runnit iväg fortare än vad jag förståt. Det känns som de var i förrår jag satt på Arlanda och vinkade hejdå till alla. Det känns konstigt. På något vis känner jag mig lite splitrad med att komma hem.. Jag är i helt extas över att få komma hem och träffa Andreas, mina vänner och min älskade familj :) Det ska bli skönt att kunna vara nära alla, att kunna ha en normal konversation med andra och inte behöva passa tider till skype, sms för hur mycke som helst styck eller att prata en minut på mobilen,och att veta att man ska sova i samma säng i mer än 3 dagar. Men samtidigt så känns det konstigt.. För jag har inte varit hemma på så länge att man vet inte vad som väntar. Jag ska hem till Bollnäs igen och där har jag inte bott på "riktigt" på ca 3 och ett halvt år, jag är nervös :) Jag vet att jag kommer gå bra för jag ska göra det med Andreas <3 men något skrämmer mig :) Antagligen nervositeten så allt blir nog bra.
Sen vet jag inte hur de kommer att kännas att inte ha Pauline vid sidan om mig, vi har varit med varanda i över 4 månader varje dag i princip varje minut :) Vi har gjort allt tillsammans, vi har haft de underbart, roligt, galet, jobbigt, mysigt, hemst, och äventyligt :) Vi känner varandra så sjukt väl, hon är som min söta systeryster :) Jag kan inte tänka mig hur de kommer bli sen när vi inte ses varje dag ...
Vi har haft världens bästa resa! Jag menar världens bästa resa!



Nu sitter vi och kollar upp vad vi ska göra de närmaste dagarna tillsammans :) Vi funderar på att åka till laguna beach OC fantaster som vi är :) haha Snart är de dags för sängen i morgon är det Bevely Hills som ska besökas! :)

NattiNatti,